Det var en gång…

Det vände sitt ansikte upp mot sommarsolen och lät strålarna värma. Det räknade flyttfåglarna som drog förbi i stråk när vintern började närma sig och burrade sedan upp sig för att hålla värmen när vinterns bistra snöstormar yrde. När vårregnet kittlade dess takpannor var det lilla huset tacksamt för sin goda kvalitet som inte lät vattnet komma in. Livet var härligt.

Men allt eftersom åren gick blev det lilla huset äldre och materialen orkade inte lika mycket som i husets unga dagar. Nu började det knaka i fogarna och det lilla huset suckade ibland när regnet letade sig in innanför kragen. Det kämpade tappert och drömde sig tillbaka till när dagarna var enkla.

Så en dag kom Villatakspecialisten förbi och såg det lilla huset, kände hur det bad om hjälp för att få tillbaka sin forna glans! De lyssnade och förstod. Huset ville inte huttra i regn eller frysa i snö, det ville åter glädjas åt solen och njuta av att finnas till.

Med kärlek tog Villatakspecialisten det lilla huset under sina vingar, och i mörka tider lyser nu flitens lampor varmt över det slitna taket.
Det blir en god helg, tänker det lilla huset. Nu är jag snart som ny igen.